söndag 30 november 2008

Buddismen är ett alternativ



Adventsfrid i stugan. Har jobbat med bolagswebben, veckobrev mm. Maken och jag har upptäckt att vi inte har en enda kväll i nästa vecka när vi kan träffas samtidigt i familjen, snacka om ohållbar utveckling. Nu har jag en stund över, försökte ringa brorsan plus två kompisar, ingen svarar, alltså är bloggen kontakten med yttervärlden.
Från den ljusa sidan kan man säga att vi vandrade runt på julmarknader på lördagseftermiddagen, köpte snacks från mellanöstern och korv från Mälarchark. Jag gick själv på världsmusikfestival och såg ungdomar spela folkmusik med en schvung som jag inte hört sen jag själv dansade polska i Bingsjö. Jag vidhåller att svenskars blodomlopp går i polsketakt, det sitter i generna. Sen spelade andra ungdomar bulgariska och anatolisk musik med samma engagemang. Hur går det till att få ungdomar intresserade av sån musik i vår tid? Jättekul. Ska försöka få några till puben nån gång. Nästa helg ska vi se sonen i ljusblå uniform och marschtakt, det är inte heller illa och blir första gången. Han spelar ABBA-låtar i orkester, Bellman i ensemble och volleyboll i Solna i dag.
Jag grubblar mycket över min personliga framtid just nu. 6-8 år kvar, är det värt att anstränga sig att hitta något nytt? Å andra sidan är jag inte precis en person som lägger av med att vara engagerad och så har jag en ung make.

Vi firade hans födelsedag i veckan. Men att börja med något helt nytt känns avlägset och svårt. Jag har ju börjat om ett antal gånger i livet. Jag har i alla fall inte lust att kämpa mig till något nytt, vore kul om någon frågade efter ens kompetens, men just nu känns det som om de flesta i min omgivning kämpar intensivt för sin egen plats kring köttgrytorna.
I ett låst läge måste man vända på kuttingen. En idé är kanske att göra det jag gjorde för snart 40 år sen (sic!), sätta mig på en sten i skogen och fundera vad jag är bra på och vill göra. Och sen göra det.
En annan är kanske att utgå från svärmors broderitext:
"Strö rosor där du går". Om man nu ändå är här kan man lika gärna göra någon annan glad. Det är det buddistiska alternativet, att strunta i det som händer omkring en och bara ägna sig åt att göra gott. Så här i juletider förefaller det vara ett naturligt alternativ, även om vi svek "buy-nothing-day" i går.
Götilda.

fredag 28 november 2008

Jag har varit iväg och lärt mig hur man bygger kanaler. Det handlar om processkartläggning, att tjäna tid och lidande på att göra rätt från början. Verkar som en lysande idé i en organisation med hundra arbetsställen där mycket handlar om att uppfinna hjulet igen och igen. Som det är nu har alla hundra till exempel sin egen rutin för var man hittar de blanketter man behöver, för vem som har hand om dem, lägger till nya och tar bort gamla.
Men jag undrar jag. Hur får man hejd på floden tillräckligt länge för att gräva kanalen och dessutom visa alla hur båten ska köras? Vi springer som skållade troll efter något som alltid är superviktigt och sen blir vi så trötta att om det blir en minut över sjunker vi ihop över kaffebordet eller går hem. Det krävs nog att någon pekar med hela handen och säger Stopp! Gör nytt! om det ska bli någon ändring.
Jag tänker i alla fall fixa blanketterna, men det är nog ingen process, bara en förbättring.
Kanske nåt sånt här vore en idé

Götilda

tisdag 25 november 2008

Hurra, jag kan!

Vad gjorde man utan goda arbetskamrater!? Titta, jag har lärt mig lägga in en film från You tube! Det är stadshusdirrens förtjänst. Vad har hon för tack för det? Jo, hon ligger däckad i förkylning.
Det finns få saker som gör mig så uppis som att lära mig något nytt IT-trick. Antagligen beror det på att jag är så urgammal och blir lika häpen varje gång något lyckas. På det viset har jag gjort stora framsteg. När jag började nuvarande jobb för snart sex år sedan kunde jag inte ens högerklicka med musen. Nu är jag på Facebook, googlar och håller föredrag om webb 2.0. Det ger verkligen en ny dimension åt livet att kommunicera digitalt.
Åker för närvarande runt till chefer runt om i kommunen för att sprida budskapet. Här finns verkligen effektivitetsvinster att göra. Det handlar om intern kommunikation och att höja IT-kompetensen bland vår personal. Budskapet är att det går att förena nytta med nöje; att spara tid och samtidigt kanske ge samma glädje till andra som kommer med i IT-matchen. Upp till kamp mot den digitala analfabetismen i den kommunala världen!

Götilda

fredag 21 november 2008

Bli lite glad!


Jag kan i alla fall inte motstå detta sångnummer.
Götilda

torsdag 20 november 2008

Objektiv snuva



Min vardag just nu består av nässpray, pappersnäsdukar och alvedon. Tycker synd om mig själv tills jag kommer att tänka på en god vän som med två veckors varsel fick byta samtliga kärl runt hjärtat. Men det är ändå inte särskilt trevligt. Har inte orkat sitta vid skärmen förrän på fjärde dagen.
Hinner läsa en hel del dock, till exempel tidskriften Västerbotten från Västerbottens museum som kommer fyra gånger om året. Detta nummer handlar om 1930-talet; nazism i Umeå, spanienfrivilliga, skotten mot arbetare i Klemensnäs. Det slår mig hur tidningar ofta blir referens, hur många de var och hur olika de skrev. Då skrev borgerliga tidningar ur borgerlig vinkel och socialdemokratiska, frisinnade, kommunistiska och religiösa ur sin vinkel. Synen på ovanstående ämnen skilde sig helt.
Själv gick jag min journalistutbildning sent 1970-tal och då hade "objektiviteten" helt sopat undan allt sådant. Jag minns hur man gjorde sig rolig över lokaltidningar där politiker gick direkt från fullmäktige till redaktionen och skrev referat av debatten. Redaktörerna från stans två största tidningar hälsade inte på gatan.
Det tyckte den unga generationen journalister var trams. Som genom ett under skulle vi som utbildat oss på högskolan vara förmögna att skilja ut en objektiv verklighet.
Senare har jag förstått att idén importerades från USA mitt under brinnande radikalism i 1970-talets Sverige och så här i efterhand undrar jag varför jag aldrig hört någon ifrågasätta detta, för resultatet har ju bara blivit en enfaldig och utslätad journalistik där alla skriver om samma sak på samma sätt, samtidigt, och vems röst är då som talar egentligen?
Ta exemplet Klemensnäs där arbetartidningar och borgerliga såg helt olika på skotten. Jämför med händelserna i Göteborg där alla media i hela världen (ja, vi såg rapporterna i Spanien) hade samma vinkel - stenkastande huliganer. Det tog ett par år att få hela bilden med poliser som lurar och stänger in ungdomar och nästan skjuter ihjäl en demonstrant.
Den enda journalistik som är givande att läsa är engagerad journalistik. Det finns en artikel som min man aldrig glömmer i vår lokaltidning. Det var när en journalist berättade om hur det var att avliva sin hund.
Själv ser jag tidningen ETC med Johan Ehrenberg och Maria-Pia Boethius som ett engagerat ljus i ett medialt mörker. De avfärdas med en fnysning, men läs och se själva! http://www.etc.se/
ETC försöker starta en radikal lokaltidning i Örebro. Jag är stödprenumerant, men egentligen tror jag det är för sent för papperstidningar. Kanske kan nätet utvecklas till en intelligent kommunikationskanal. Leve engagemanget! är i alla fall mitt demonstrationsplakat.
Götilda

söndag 16 november 2008

Om FNL-grupper och målstyrning


Först modebloggen:
Intressant nog fick jag en flod av komplimanger för en tunika köpt för typ 175 kronor. Orange mönstrad sak. Har inte insett att persisk stil är vad jag ska satsa på.


Var iväg på två dagars konferens om hur vi ska hantera ett stort inflöde av elever från andra länder i våra skolor. Slår mig att det jag lärde mig i FNL-grupperna på 1970-talet går att använda på många andra områden.
Vi har fakta, vi har kompetens, vi har engagemang - hur får man något positivt att hända med dom ingredienserna? Svaret är att vi måste vara överens om vi vill göra en omelett eller en sockerkaka.
FNL-grupperna hade allt ovan och ett brett målområde:

USA ut ur Indokina
Stöd FNL
Stoppa USA-imperialismen

Men det var när vi koncentrerade oss på det första målet som vi kunde bygga en bred enhetsfront som verkligen gjorde skillnad. Det var väldigt många från höger till vänster som kunde ställa sig bakom att USA skulle lämna Indokina utan att säga ja till FNL eller nej till imperialismen. När vi lämnade renlärigheten kunde vi få med oss en bred flod av personer och organisationer, vi samlade över en miljon namn och bidrog aktivt till att förkorta lidandet i Indokina.

Poängen är att formulera den sakfråga som är viktigast för att komma vidare mot ett allmänt mål. Tänk några exempel:

Alla svensktalande barn ska ha en vän med annat modersmål

Vår stad ska bli bäst i Sverige på tvåspråkighet

Tja, det finns säkert bättre idéer. Jag kan inte frågan så bra. Poängen är att det ska vara lätt att knyta an och ge sitt bidrag som professionell eller vanlig människa. Sen får vi förstås fortsätta med alla de andra och djupare frågorna parallellt.
Just nu snöar det ute. Maken brygger öl med humle från Julita. Sex kompisar från Stockholm och Södertälje lär vara hemma igen efter ett trevligt besök med kultur, öl och resonemang. Konstaterar att alla sitter i kommunala förvaltningar från storstad till landsbygdskommun men att frågeställningarna är i princip desamma. Kul att vända och vrida lite utifrån ett långt liv tillsammans.
Götilda

tisdag 11 november 2008

Modeblogg med företagsekonomi


Först ett inhopp i modebloggarnas värld. Vill stolt rapportera en ny modedetalj som jag först fick leta länge efter på webben och därefter resa ända till Östermalm i Stockholm för att inhandla. Det visar sig vara väl satsade tid och pengar för de räddade dagens cykeltur i mörker och spöregn. Alltså ett par rejäla galoscher i kraftigt gummi. Tillsammans med min engelska oljerock klarar man sju kilometer utan problem.
Pappa hade svarta galoscher med blixtlås som han drog över de bruna snörskorna när han var på kontoret i Skellefteå. När han drog ut i Burträskskogarna hade han nån slags kängor med fotlappar i flanell.
Nåväl, maken har lagt ner ett stort jobb på att dra ihop ett excelark med firmans tid och pengar. Det har inte funnits tid att räkna på ett bra tag, bara att arbeta.
Kalkylen visar tydligt att det inte är nåt litet hobbyföretag vi sysslar med. Omsättningen är på över två miljoner kronor varav medlemspuben drygt en miljon.
Det mest intressanta är att vi tydligt kan se att utöver det frivilliga arbete som till exempel barpersonalen gör så ligger nästan tre manårs arbetstimmar framför oss nästa år. Då är det betydligt mindre att göra än i år. Det betyder att så mycket arbete har maken och hans medbryggare och jag och några till lagt ner i år (utöver våra vanliga heltidsjobb). Inte underligt man är trött.
Nästa fråga är vad vi gör nästa år. Det finns faktiskt pengar att avlöna arbetet med, men vem ska göra det?
Många frågor. Om två veckor åker styrelsen på ett förlängt styrelsemöte i Örebro. Då ska vi titta på svaren.
Götilda

söndag 9 november 2008

Allt ljus på Barack Hussein

Pratade med brorsan. Vi var överens om att Obama är den första positiva signalen från andra sidan Atlanten sen Kennedy. Han hade, liksom maken och jag, sett hela 18-minuterstalet och blivit varm om hjärtat.
http://www.youtube.com/watch?v=otA7tjinFX4 Bara del ett, sen får ni söka själva.

"Yes we can!" Detta innehåller det första "vi" som hörts på år och dag. Inte "jag", inte "satsa på dig själv", inte konkurrens, utan tillsammans kan vi. Bara det.
Sen har han parollen "Spread the wealth!" när hörde man det senast?
Att han är svart och heter Hussein gör inte saken ett dugg sämre.
För en gångs skull har också mer hälften av amerikanerna tyckt det var värt att rösta. Dom hoppas också.
Hur det kommer att gå är en annan sak. Man får vara glad en stund. "Opportunity" som Barack sa - hur ska han klara sig bland vargarna i Washington?

För övrigt fick vi höra vacker klarinettmusik idag. Sonen spelade i klarinettensemblen på Torshälla bibliotek. Det var så fint att solen bröt fram genom det gråmulna vädret.
Nu ska jag stryka tvätten.
Götilda

lördag 8 november 2008

Om ölets inverkan på vardagen


Onsdag kväll tappade maken upp öl. Kom hem klockan 21.30. Torsdag var det två ölprovningar med sammanlagt 65 gäster i puben. Maken hade den ena. Jag hjälpte till med den andra. Vi kom hem vid 22-tiden. Fredag hade vi båda vårt månadspass i puben - direkt från jobbet, puben öppnar 16.00 stänger 22.00. Vid 23.30 var det diskat, städat och vi var hemma. Måndag och tisdag är det möten med föreningen.

Så ser det ut, vecka efter vecka. Till detta får läggas några timmar varje dag med e-post, planering och skriverier. Söndag gör jag veckobrevet som läggs ut varje vecka på webben.

Det är klart det är mycket kul. Träffade flera bekanta i baren i går, hinner slänga lite käft, får många positiva reaktioner. Det är en fantastisk tillströmning av nya medlemmar. Vi brukar lite övermaga säga "förr eller senare kommer alla till puben". I går var fyra av kommunens partiledare på plats - till viss del på grund av att stadshuset hade personalfest i närheten.
En annan fördel är att kunna gå ner i källaren och tappa upp Sveriges godaste hembryggda öl.

Men det finns en baksida också. Sonen är visserligen gymnasist och klarar sig gott på egen hand, men det kan ju vara trevligt om han får lagad mat några dar i veckan eller ser båda sina föräldrar samtidigt emellanåt. Man blir trött också. Krävande heltidsarbete och allt detta ovanpå. Ingen av oss är direkt ungdomar heller.

I hösta ska vi gå igenom och ta ställning till hur vi ska utveckla firman. Nån slags avlastning måste till efter fem år med detta.
I kväll ser jag fram emot att för första gången se Dansbandskampen. Tror det är ett program för mig. Vi får se.
Götilda

tisdag 4 november 2008

Varför får inte jag rösta i USA-valet?


Efter utvecklingssamtal med sonens gymnasielärare kan man lugnt luta sig tillbaka ett tag. Det går utmärkt. Han har haft tur och hamnat i en trevlig och ambitiös klass, med trevliga och duktiga lärare.

Vacklar om jag ska gå med på att han får sitta uppe hela natten och se valvakan i USA. Han går samhällsvetenskapsprogrammet så egentligen tycker jag det är mer lärorikt än de flesta lektioner, så jag tror jag säger OK, han somnar nog ändå i soffan.

Själv tycker jag det är rimligt att vi alla får rösta i USA-valet. Här har några bankirer spelat pyramidspel med fattiga människors bostäder och får hela världsekonomin i fritt fall, folk blir arbetslösa på VME och gossarna får nog svårare att få jobb på bemanningsbolagen nästa år. I skolan står flyktingbarnen på kö från Afghanistan och Irak, värmen stiger för att amerikanerna byggt fast sig i bilsamhället. Vad är det för demokrati att vi som drabbas av besluten inte kan påverka dom? Allra minst dom i Irak och Afghanistan borde få rösta! Jag överlåter åt statsvetenskapen att tänka ut hur det ska gå till.
Vill bara stolt avsluta med att påpeka att jag lagt in en bild. Blomman fick jag av trevlig gäst i lördags.
Götilda

söndag 2 november 2008

Om städning och trädgårdsarbete

Helt rådbråkad i kroppen efter att ha stått vid grannens kompostkvarn i flera timmar. Jobbet var inte att trycka ner äppelträdskvistarna i kvarnen, men att böja sig ner och hämta upp kvistarna från marken! Det blev inte många äpplen, men desto fler kvistar.
Kan det ha varit årets sista trädgårdsinsats? Personligen är jag mer road av att städa i trädgården än i huset. Det märks. Det blir allt tydligare att det var länge sedan någon annan rengöring än sonens veckodammsugning. Julen närmar sig, och med den svärmor. Önskar själv också att göra rent hus. Funderar allvarligt på att följa den andra bryggarfruns exempel och beställa Hemfrid. Att få alla golv torkade och mattorna piskade, kanske ugnen, badrumsväggarna, skåpluckorna... man får nog sätta en gräns, annars har vi inte råd att bo kvar. Principiellt tycker jag det är bättre om skattesubventionerna går till gamla och sjuka, men hur principiell ska man vara? Det är inte precis brist på saker att göra. Klockan är 17.00 och sängarna ska bäddas rena, matlista skrivas, tyska förhöras och veckobrevet till ölklubben ska skrivas och skickas iväg innan jag kan läsa färdigt "I muntra damers sällskap" av Alexander McCall Smith.